Säkerhetsakademiens Hemmasittarprogram

Säkerhetsakademien har mångårig erfarenhet av att arbeta med familjer med långvarigt lidande och där det förekommer komplex psykosocial problematik och neuropsykiatriska funktionsvariationer. Funktionellt pedagogiskt familjearbete (FPF) har Kognitiv och beteendeterapi som teoretisk grund, som även är den behandlingsmetod som är rekommenderad när det gäller att arbeta med barn och ungdomar som är hemmasittare.

Viktiga komponenter i Säkerhetsakademiens hemmasittarprogram är:

  • Möjlighet till att ses i hemmet flera gånger i veckan
  • Arbetar i tre faser – allians/kartläggning, beteendeträning, vidmakthållande
  • KBT som teorigrund
  • Familjeinsats – En ungdomspedagog och en familjepedagog arbetar i ärendet och där föräldrar får eget stöd
  • Kontextuellt arbete – nära samarbeta med viktiga aktörer för att skapa en helhet (skola, BUP, Socialtjänst)
  • Stor hänsyn och anpassningar görs till ev. neuropsykiatriska funktionsvariationer

Programmet är uppdelat i tre olika faser

1. Allians/kartläggning

Grundläggande till all kommande beteendeförändring ligger i att man som behandlare har fått en god och stabil allians med barnet/ungdomen. Inledningsvis består träffarna i korta besök där målet initialt tex kan vara att få tillträde till att komma in i barnets/ungdomens rum. Besöken kan även bestå i att intressera sig för vad barnet/ungdomen gör, sitta med om hen tex spelar ngt tv-spel, men även kunna vara flexibel och inkännande samt backa lite om motstånd till kontakt finns.

Under denna fas pratar vi inte om skolan, utan all kommunikation handlar om ett intresse för barnet/ungdomen och är en del i den kartläggning vi gör för att se hur det generella måendet är, frågor om familjerelationer, vilka funktioner som finns gällande mat, sömn, hygien och om det finns hopp och önskan till förändring. Parallellt med detta arbete träffar familjebehandlaren föräldrarna och ställer strukturerade frågor om den nuvarande familjesituationen men även hur det sett ut de senaste åren. Detta för att identifiera de svårigheter som hela familjen kämpar med, men även för att kunna se och tydliggöra de salutogena faktorerna som man i fas två och tre kan bygga vidare på.

Finns det neuropsykiatriska funktionsvariationer hos barnet/ungdomen tas mycket tid i denna fas till att prata om det och vilka anpassningar som redan är gjorda men även titta på vilket stöd som familjen kan tänka sig att få. Finns en misstanke om svårigheter, men ingen tydlig diagnos, kan vi hjälpa familjen vidare till BUP för kontakt och ev. utredning. Identifieras psykisk ohälsa så som depression, ångestproblematik arbetar vi kontextuellt och hjälper barnet/ungdomen, i samarbete med BUP, att behandla detta först tex medicinskt innan vi går vidare till fas två.

2. Kognitiv- och Beteendeträning

I denna fas planerar vi tillsammans hur en kontakt med skolan ska se ut och vad som är möjligt att börja med. Även här är det viktigt att vara lyhörd, arbeta med MI och uppsatta mål. Här är samarbetet med skolan avgörande och vi försöker hitta lösningar som är funktionella utifrån barnet/ungdomens behov, förutsättningar och förmåga. Träffarna kan i fas två vara i olika miljöer med ett syfte att närma sig tex skolbyggnaden.

Stor hänsyn tas här till eventuella tilläggsdiagnoser och individuella svårigheter.

Parallellt med att hjälpa individen i ett skolnärmande, arbetar familjepedagogen med ett fortsatt eget stöd till föräldrarna med strategier i att kommunicera på ett stödjande sätt, hitta aktiviteter som familjen kan göra tillsammans för att öka positiva erfarenheter samt ha gemensamma samtal om möjligt för att prata tillsammans om den nya situationen och hur man vill ha det tillsammans.

I slutet av denna fas är målet att barnet/ungdomen har påbörjat en skolgång. Omfattning och eventuella anpassningar utgår självklart från individen.

3. Successivt avslut

Denna fas påbörjas redan i fas två och görs tillsammans med familj, nätverk och andra viktiga aktörer. Här är det viktigt att kunna belysa det som fungerar och hur det goda resultatet ska fortsätta och vidmakthållas, men även att utrymme ges till att identifiera riskfaktorer. Olika planeringar görs utifrån vad man kommer fram till. Syftet med detta är att familjen ska kunna känna sig trygg i att de vet vad de ska göra vid ett ev. bakslag och vem i deras närhet som kan hjälpa dem vidare. Oftast har en professionell kontakt etablerats som är med och uppdaterad kring det vidmakthållande som har upprättats.

Fas tre avslutas på ett tydligt sätt med en sista träff och till uppdragsgivaren skrivs en sammanfattning av insatsen.